Jag har inte skrivit på snart en månad, slarvigt. Veckorna rullar på med jobb, träffar och umgås med vänner o familj, busar med hunden osv. Har dock blivit för lite träning (ingen alls) och för mycket skitmat. Motivationen är som bortblåst. Hoppas på att hitta den snart igen!

 

Dom gånger man är helt ensam hemma blir det lätt att man tänker för mycket. Tänker på allt som var, allt som är och hur allt kommer att bli. Jag har kommit fram till att jag är nöjd med hur allt har blivit. Jag har tagit mig ur ett förhållande som inte höll, insett vad det är jag vill och inte vill ha i ett förhållande. Nu ser jag allt som har varit som en erfarenhet rikare. Om jag fick chansen att spola tillbaka tiden och börja om på nytt med förhållandet, "gör om - gör rätt"? Nej det skulle jag absolut inte göra. Jag var för ung och oerfaren för att veta bättre, för oerfaren för att veta vad jag sökte i en relation. Jag tror det har varit nyttigt för mig att hamna i den skiten jag varit i ändå, att ha blivit ersatt av nån annan och fått ta för många lögner. Nu vet jag exakt hur jag förtjänar att bli behandlad i nästa relation. Jag har fått ta mig upp själv på egna ben och byggt mig starkare på egen hand. Självklart har min familj och mina vänner varit ett enormt stöd!

Jag tänker inte kasta skit på någon med det här inlägget. Jag vill bara säga hur glad jag är över hur allt har blivit. Vi var aldrig rätt för varandra, och jag hoppas du har funnit den rätta för dig. En vacker dag kanske alla kommer kunna vara vänner. Om inte så hoppas jag alla blir lyckliga på varsitt håll.

Och jag tvekar inte en sekund på hur min hund har det när han inte är här. Jag vet att han har det bra, både med och utan mig.

Jag är ingen hater, jag orkar inte lägga energi på att inte gilla nån. Jag försöker vara mer storsint än så. Jag lägger min energi på dom som uppskattar och gillar mig för den jag är istället. Det får mig att må mycket bättre.